Naturligtvis..

..lite här och var denna fina sommarmorgon.

Uppe i häggmispeln tigger blåmesungen högljutt mat av sin smått stressade förälder..

Trädgårdens trogna, små fotoobjekt ställer plötsligt inte upp på bild längre!

De är just nu fullt upptagna med viktigare saker, tydligen..

Blåmesen

Svartvita flugsnapparen

Fortsättning på gårdagens inlägg om fågelungen, som var en björktrast, precis som Elsa gissade..

Här följer nu hela bildsekvensen från gårdagens möte med två av medlemmarna i familjen Björktrast.

Ännu fler fågelungar dyker nu upp i vår trädgård.

Denna morgon utspelades sig några trevliga scener när denna lilla, fortfarande ganska duniga, och ännu ej riktigt flygkunniga unge passades upp av sin förälder med jämna mellanrum.

Det är värt varenda krona och allt slit det innebär att servera trädgårdens småfåglar mat under vinterhalvåret.

Många av dem håller sig här i området även under resten av året och bjuder först på vårfin sång från morgon till kväll.

Därefter sliter de med att bygga bo (i någon annans trädgård, tror jag..), ruva ägg, bära hem mat.. allt för att till slut återvända till vår trädgård för att stolt visa upp sina ungar:

Denna afton var det mamma Gråsparv som bjöd på följande:

Två av ungarna väntar tålmodigt, tyst och stilla, uppe på en tallgren..

Plötsligt störs lugnet av honan som kommer in i bild.. och ett hejvilt tiggande av mat utbryter.

Men på några få sekunder är den måltiden avslutad..

Därefter lägrade sig lugnet, och den långa väntan på nästa smaskiga insekt inleddes..

Stolt mor, mätt unge.

Natten till idag ven stormvindar utanför husknuten. Riktigt ordentliga vindbyar skakade om både träd och djur.

På jobbet möttes jag i tidig morgontimma av ett nerfallet trastbo.. Björktrastsparet som så ivrigt byggt boet uppe i tallen och under den senast veckan matat sina ungar miste tyvärr alla fyra halvvuxna ungar.

Trist..sorgligt..
..trots att man vet att det är naturens gång kändes det tungt i hjärtat att se det krossade boet ute på vägen.

Befarar att just den trastfamiljen tyvärr inte var den enda som råkade ut för olycka i natt.. Det blåste så hårt att träden nästan vek sig dubbla med jämna mellanrum och hur väl fåglarna än förankrat sina bon  finns nog risk att många blåste sönder eller föll ner denna natt..

Här hemma upptäckte jag nu under kvällen att det ena fågelhuset förlorat taket under stormen. Följanden lilla episod utspelade sig där medan jag avnjöt kvällskaffet ute på altanen:

En pilfink anländer:

Hoppsan..vad har hänt här?

En kompis dyker också upp. Medan den sätter sig nere vid husgaveln, på det vanliga stället, för att äta jordnötter, upptäcker finken på taket något spännande:

Jordnötter..där nere!

Enkel match det här..


..och SÅ gott!

-Här bad man hannen om ett handtag med bobygget..

..och vad fick man..?

Snacka om att vara ute och cykla!

..?

Nä, det är ju bara svartvita flugsnapparhonan som inreder holken.

Efter några minuters diskussion med mannen i hennes liv kom hon dock fram till att just det här tilltänkta sänghalm-strået var i största laget..

..och slängde ner den på marken igen.

..blev dagens fågel i vår trädgård.

Kaxig..

Charmerande..

Välsjungande..

..och alltid redo att spexa lite extra inför fotografen..

Han är här nu och sjunger intensivt och mycket vackert för att honorna också skall hitta hit..
Känns bra att vi får hjälp med myggjagandet i trädgården även i år!

Så skrev jag för nästan exakt ett år sedan, på ett helt annat forum, i ett helt annat syfte.. då var klockan 21.00 den 6:e maj 2008.

Denna kväll, den 10:e maj 2009, klockan 22.00, färgades himlen vackert röd, precis som då.. men istället för koltrastsång hördes morkullan flyga sitt ärevarv över hustaken.
Vårens första varv.. och förhoppningsvis inte sista.
Han återkommer troget varje vår.. "vår egen" morkulla här i kvarteret.

Nu har bofinksflockarna tydligen flyttat vidare norrut..

Istället dominerar bergfinkarna denna vecka vid fågelbordet. Stora flockar dyker upp tidigt på mornarna och äter frukost. Därefter sitter de uppe i träden och bjuder på vacker  fink-konsert.
Deras stämmor påminner faktiskt lite om djungelljud.. svårt att förklara, men både Per och jag förundrades över deras "svirraden"  i fjol.. och lika djungellikt låter de i år.

Det blir ett mäktigt ljud av dessa ganska små fåglar när de samlas i stora skaror..

Bergfinkshane, den enda som ställde upp på bild, dock lite skeptisk han också.

Förutom bergfinkar så är det trastar som gäller just nu.

Taltrasten sjunger varje morgon, likaså rödvingetrastarna.
Björktrastarna är flest i antal men kraxar lite hesare än sina skönsjungande släktingar.

Dubbeltrasten har jag ännu inte sett.. men han lär komma snart han också.

Koltrastarna verkar tyvärr vara rätt få just i vårt kvarter.. en enda har hörts denna vår.

Björktrast som vägrade sitta mer synligt än så här..

Veckans höjdpunk var dock gransångaren! Den sjunger varje vår i samma skogsdunge.. en bit in efter cykelvägen jag cyklar på till jobbet.
I går hörde jag den för första gången i år!

(Säkert har den sjungit redan tidigare.. men jag har inte cyklat förrän nu.)

När sångarna börjar komma, då är det definitivt vår, även här uppe i Boden!

OBS! Alla fågelskådande tjejer här uppe i norra Sverige, missa inte att läsa inläggen

Det hände något trevligt just nu, under vårt fågelbord..

Jag spanade förstrött ut från fönstret.. van att se bofink efter bofink ute vid solrosfröbordet.

Men nu fanns där plötsligt en bergfink!

Trevligt.. årets första.. tänkte jag.. och tittade lite noggrannare.. på den.. och sedan på fågeln till vänster om den..

Den vänstra  var en stenknäck!!

För allra första gången vid vårt fågelbord!

Och min första obs av den här uppe i Boden!

Ingen vidare kvalité på bilderna.. Men en stenknäck!

Blev nästan lite darrhänt av ren glädje..

..en ny röst i vårfågelkören!

I går morse hörde jag honom sjunga för första gången denna vår.. lite försiktigt och trevande intill busshållsplatsen. Idag fanns flera rödhakar strax utanför jobbet och en av dem sjöng vårligt och vackert i kapp med både bofink och talgoxe.

Här hemma på tomten har paret Ringduva plötsligt blivit till tre.
Det är första gången under alla år de är fler än två.. och det verkar som att de kan bli till ännu fler duvor under sommaren.

..nästan överallt.

Det var en lång väntan på årets första bofink i år, men förra helgen dök den upp, och denna helg har resten av släkten också anlänt.
Det är bofinkar i mängd i vår trädgård just nu..

Men det tinar sakta, och säkert:

Jag gick upp på Sävastklinten, ett ganska högt berg strax utanför vårt bostadsområde. En bit av vägen upp blev det pulsande i snö och balansgång på isiga bergsskrevor.. men väl där uppe var det riktigt behagligt att sätta sig i lä av ett stort stenblock, filosofera över livet och blicka neråt mellan tallgrenarna..

Inga fåglar skådades under promenaden.. och blåsten gjorde det omöjligt att ens höra deras vårmelodier.

Medan jag ägnade mig åt "bergsbestigning" snickrade Per i garaget..
..och presenterade ett lyxigt "Sparv-radhus" när jag kom hem:

Han har fått boken "Fågelbord och holkar att snickra själv"  i julklapp för några år sedan. I den finns trevliga byggbeskrivningar.. och detta radhus är ett av dem.
Gråsparvar och pilfinkar är enligt boken "kolonifåglar som gärna bor många tillsammans bara möjlighet finns."
Holken har fyra lägenheter, är inflyttningsklar och är nu uppsatt på vår friggebodsvägg.
Återstår alltså att se om vi får sparvfamiljerna att trivas.

Jag har skrivit det förr och skriver det igen: Det är gråsiskor i stora flockar vid fågelbordet denna vinter/vår.
Denna morgon har de återigen "invaderat".. Det riktigt kryllar av dem under fågelbordet och i träden runtomkring.

Men en skillnad märks nu plötsligt!
Det spirar nämligen av grönt mitt i allt det gråa..

Grönsiska, Carduelis spinus (Hane)

Jämförelse: Grönsiska / Gråsiska..

..på samma dag.

I morse vaknade jag till ett nytt ljud utanför fönstret.

Bofinkssång!

Nu är de äntligen här, årets första bofinkar. Sex dagar senare än i fjol, men så välkomna!

Det var en flock med 5st hanar som befann sig i en av tallarna på husets baksida..

Bildkvalitén blev i sämsta laget av förklarliga skäl. (Klockan var 06.30, jag yrvaken och morgonkaffet ännu ej drucket..)

Tre timmar senare dyker nästa glada överraskning upp vid fågelbordet:

Det har dykt upp ett par Ringduva varje vår vid den här tiden nu under de senaste fyra åren.. och jag börjar nästan bli övertygad vid det här laget om att det är samma duvpar.