Naturligtvis..

..finns inte i almanackan.

Men den fanns i vår trädgård denna förmiddag.

Helt sanslöst många gråsiskor har ätit frukost utanför fönstret under lördagsmorgonen.

Jag gjorde några hopplösa försök att räkna hur många de var..
Hann till 20 och alla lyfte som på en given signal.
Sekunden efter var de tillbaka, flaxade runt, kivades, kvittrade, tjattrade och flög åter igen iväg upp i björkarna. Så höll det på under den drygt halvtimmeslånga stunden jag satt ute i en snödriva ute på altanen och njöt av skådespelet.

Uppskattningsvis fanns det 60-80 gråsiskor sammanlagt i alla flockar..

Bruset av alla vingar och ljudet från deras stundtals ganska hetsiga diskussioner dränkte alla andra ljud i vår lilla trädgård.

Riktigt häftigt!

Fick en känsla av att om en hök kommit inflygande med gapet öppet rakt in i en av flockarna hade den fått sig två-tre munsbitar gråsiska serverat rakt in i munnen utan några som helst besvär.

Eller en jämförelse med Hitchcock´s "Fåglarna" är inte heller helt fel..

Fast gråsiskor är så klart betydligt sötare än de svarta fåglarna i den filmen.

..kommer med snö brukar det sägas.

Det verkar faktiskt stämma. Varje gång det snöar rejält dyker minst ett par av de juligt granna fåglarna upp i trädgården.

I söndags snöade det i stort sätt hela dagen.. och domherrar dök upp vid fågelbordet.
Två av dem har stannat kvar och uppehållit sig här i närheten under hela veckan.. senast i morse satt hanen och visslade mjukt uppe i tallen på baksidan av huset.

För övrigt känns det fortfarande ganska långt till vår och alla flyttfåglarnas ankomst.

Men i väntan på dem finns ju många andra fina stämmor att njuta av.. Mesar och finkar sjunger för fullt och hackspettar trummar takten under tidiga morgontimman när man står och väntar på bussen till jobbet.

Och nu under veckan har gulsparven också börjat sitt vårliga räknande till "sjuuu-uu"..

Läsa om det, och lyssna på den, kan man göra på den här sidan: Wildlifegarden, Gulsparv.

..och faktiskt har tofsvipa, sångsvan och grågås rapporterats från Piteå idag.. så de är på väg!

..ute i trädgården:
Var är våren?

Bara snö så långt ögat når..

..och inga gröna knoppar i trädet..

Ja, var må den vara.. våren?

Men solen skiner och det är några plusgrader. En sådan här morgon är det gott att vara..

..både pilfink och människa.

Nu ska jag slå mig ner i en snödriva och läsa en god bok. Talgoxarna bjuder på vacker sång, hackspetten trummar takten och droppet från taket får våren att kännas nära..
Vad mera kan man begära?

Denna lördag började bra med paret nötväcka som sällskap utanför fönstret till frukostkaffet.

Den fortsatte lika bra, om inte t.o.m. lite, lite bättre, med en skygg, men hungrig gråspett till lunchfikat..

Försiktigt..

..smygande..

..ser maten..

..äter, och håller under tiden stenkoll på läget..

"Våra" nötväckor är tillbaka!

Jag har inte sett dem på flera veckor.. och sist var det bara en ensam en som hämtade frön vid fågelbordet så jag har undrat i mitt stilla sinne om något hänt paret..

Men i morse hördes glada nötväckerop utanför fönstret!

Vad kul att de är tillbaka, välbehållna, båda två!

Roligt vore ju om de bildade familj nu i vår..
 

..med charm.

Ibland får jag för mig att vissa fåglar anstränger sig lite extra utanför mitt köksfönster.

Som nötskrikan denna lördagsmorgon.

Jag stod med kameran beredd att fånga en hungrig talltita på bild.
Men, precis som i den välkända Kalle Anka-filmen som visas på julafton (den, där han ska fotografera de skönsjungande kolibrierna men zoomar in en annan fågel istället..) dyker något annat hela tiden upp i fokus.

En nötskrika.

Han sätter sig på samma gren där talltitan satt för en halv sekund sedan, rufsar till kalufsen, lutar huvudet lite sött på sned.. och ser faktiskt ut att le.

Jag antar att han/hon ville vara med på bloggen, så så fick det bli.

..som skiljer sig från mängden.

Förra helgen upptäckte jag en talgoxe som skiljde sig lite från sina kompisar. Han höll sig för sig själv, han var inte mobbad och blev inte bortjagad av de andra i gänget, men han valde att äta jordnötter och talg då när de andra vildingarna flög i väg med sina solrosfrön i näbben. Det märktes att han ville ha lugn och ro.
Lite som Tjuren Ferdinand i talg-oxe-gänget.

Även utseendemässigt skiljde han sig lite från sina jämlikar.. Först kunde jag inte riktigt säga vad det var i hans utseende som drog ögonen till sig..

..men när jag tog en närmare titt på honom med kikaren såg jag att hans näbb är missbildad.

Den är lägre än de andra talgoxarnas. Den övre halvan är mer böjd än den undre.. alltså kan han inte stänga näbben helt och hållet.

Men han verkar glatt, och utan problem, äta av talglådans innehåll och av jordnötterna. 

Däremot har jag inte sett honom skala solrosfrön, vilket de andra talgoxarna flitigt sysslar med.
Kanske hans missbildade näbb hindrar honom från sådana hårda tag..

..är de som fortfarande dominerar i antal bland fåglarna vid vårt solrosfröbord. (Vid vildfågelfröblandningen flockas gulsparvarna.)

Det blev ingen ugglespaning denna lördagskväll heller. Per är rejält förkyld och vindarna viner utanför.. När det nu för en gångs skull blev behagligt varmt utomhus med bara -4 grader började det istället blåsa och yra snö. Inget frestande väder att ge sig ut och åka skidor i mitt i natten.

Ugglorna får vänligt vänta med sina hoanden ytterligare en vecka..

Istället blev det lite småfågelspaning från altanen.

Det har varit väldigt lugnt ute vid fågelborden denna dag. Kanske beror det på de ganska hårda vindarna och på att det plötsligt blivit nästan 20 grader mildare ute..

Arterna jag spanade in under den drygt halvtimmeslånga fotostunden (sittandes i en snödriva på altanen) blev: Blåmes, talgoxe, pilfink, gulsparv, nötväcka, skata och sist men inte minst..

..gråsiskorna.

Besökarna denna helg verkar vara i betydligt piggare skick än de tre som uppehöll sig här i trädgården under förra helgen.
Dagens gråsiskor höll noga koll på vad jag sysslade med..

..och blängde argt när jag försiktigt försökte närma mig matbordet:

Man skulle nästan kunna tro att en av dem t.o.m. vågade sig på att lipa åt mig, med ett frö på tungan.

Dagarna blir längre och längre, det märks faktiskt nu.

Idag fanns det till och med en vaken fågel vid fågelbordet när jag kom hem kl. 16.30! Det betyder att det nu äntligen är ljust när man kommer hem från jobbet. Härligt!

Dagens kvällshungriga gäst var en gråsiska. Och den flög så klart iväg så fort jag visade mig i fönstret.

Därför blir det en talgoxebild i stället, tagen för flera veckor sedan, mitt på dagen en ledig dag. Den får visa hur fint bordsskick talgoxar kan ha..

Betydligt sämre bordsskick har alla siskor, sparvar och finkar (och troligtvis även ekorrar!) som besöker solrosfröhuset under vardagarna när jag inte är hemma.

Jag fyller på frön på kvällen, de tömmer ur frön under dagen efter.

I stort sätt vartenda frö ligger på marken, tillsammans med en massa skal, när jag kommer hem.. Vilket energislöseri det måste vara för de små liven att slita så hårt med att tömma ut allt!

Och jag undrar varje vinter över vitsen med det hela..

Tror fåglarna att jag gömt de allra godaste fröna längst in i fröhögen?

Eller kollar de hur stort fröförrådet är innan de börjar äta?

Eller är det bara helt enkelt så att fåglar inte har något bordsskick?

Ja..inte vet jag.

Men snart är det tillräckligt ljust på kvällarna för att jag ska kunna ta del av deras "slänga ut alla frön-aktiviteter"  vid fågelbordet efter arbetsdagens slut..

Det är ett gott vårtecken!

..under fågelbordet.

Lite svårt att veta om de små, uppburrade fåglarna fryser eller/och är sjuka.

Tre gråsiskor ser allvarligt talat inte riktigt krya ut denna förmiddag.. de äter och rör sig med slöa rörelser, är orädda och helt oberörda av alla andra fåglar runtomkring..
De ser ut att känna sig precis som jag brukar göra när influensan slagit till.

Vi har ju haft stora flockar med just gråsiskor runt fågelborden under flera veckors tid. Nu verkar de dock ha gett sig iväg till nya matplaser.. bara ett fåtal har visat sig hos oss idag och det har märkts under den gångna veckan att fågelfröna inte minskat i samma dramatiska takt som tidigare.

Kanske är det så att de svaga, krassliga siskorna stannat kvar när resten av gänget dragit vidare..?

..pratas det mycket om i våra trakter just nu. Fågeln som det bara finns ett tiotal ex kvar av i vårt land har visat sig på två orter här i norr under den senaste tiden. Tidningskändis blev en av dem..

Vilken trevlig överraskning det vore om man plötsligt fick syn på den vita ryggen när man zoomar in på hackspettarna här i kvarteret..

Min frukostgäst denna morgon har dock svart rygg. (Ja, jag tittade lite extra noga för att vara helt säker..) 


Det är den gamla, vanliga Större Hackspetts-frun som är på besök.
Vacker som få.. hon också, och betydligt vanligare än den vitryggiga: Hela 100.000 - 250.000 häckande par av Större Hackspett finns i vårt land enligt fakta på Sveriges Ornitologiska Föreningens sida.. så inte så konstigt att en av dem valt vårt frukostservering.

..räknas denna helg!

Läs mer, och rapportera in på Sveriges Ornitologiska Föreningens hemsida!

Det hela går kort och gott ut på att man under denna helg räknar fåglarna man har vid sitt fågelbord.. Antal av varje art rapporteras via en blankett till föreningen på länken här ovan.

Jag har börjat räkna lite smått.. Det är ju ganska enkelt med de få individer som sitter lungt och stilla uppe i fågelborden.

Värre är det med alla som flockas, gruffas och flaxar omkring under och runtomkring fågelborden.

Idag verkar det till råga på vara gråsiske-invasion i vår trädgård.. Livliga, små krabater som inte sitter still en endaste sekund. Uppskattningsvis är de ca 50 st.. men jag ska försöka kontrollräkna under dagens lopp.

Förövrigt har jag hittills nu under morgonen skådat talgoxar, 1 blåmes, pilfinkar, 1 gråsparv, gulsparvar, domherrar, grönfinkar, skata och nötskrika.

Ekorren har också visat sig.

Räkningen fortsätter..

..som vill vara med på bild.

När det är trångt vid matplatsen..

..måste man använda sig av olika knep för att synas i mängden.

Antingen burrar man upp sig så kompisen hamnar i skymundan..

..eller så gör man en oväntad rusning in från vänster, in i bild, precis när de andra ställt upp sig:

Ett annat alternativ är att man tränger ihop sig riktigt tätt. Då ryms många på fotot.

Men man känner sig ju inte speciellt utvald på ett sådant gruppfoto.. så bättre är att placera sig ensam på topp, sträcka upp sig och hoppas att fotografen zoomar in:

Eller så gör man helt enkelt som fotografens stora favorit, tjuren Ferdinand:

Sitter där lugnt under sitt fågelbord.. och smakar på fröna.. medan de andra små fåglarna stojas och gruffas med varandra.

..utanför köksfönstret denna lördagsmorgon:






Äntligen börjar dagljsuset bli så pass bra igen att man fota genom fönstret..
Större hackspett, nötväcka, nötskrika, gråsparv och grönfink åt också frukost hos oss denna morgon men ville inte vara med på bild.

..men domherrarna bidrar fortfarande glatt med julkänsla i trädgården.

Det känns som att det är ovanligt mycket domherrar i år.. och de verkar stanna här under hela vintern. Förr om åren har vi haft dem vid fågelbordet under ca en månad, sedan har de försvunnit till andra jaktmarker, eller snarare kanske andra trädgårdar.

Trevliga färgklickar är de i vilket fall som helst i den annars så grå-vita trädgården, så de får gärna stanna!

Solrosfröna är favoritmat och de är trevligt vänskapliga av sig.. man ser nästan aldrig någon domherre fightas med någon rival vid matplatsen.. till skillnad från grönfinkarna och sparvarna som gruffas med varandra mest hela tiden.

..ytterligare en av de trogna gästerna vid fågelbordet.

Äntligen har jag träffat en Blåmes som vill vara med på bild!

Men han/hon gav mig några barska blickar.. Helt klart störde jag mitt i maten..

..som genast invigdes:

..dagens höjdpunkt under fågelbordet.

I fjol fick fågelbordet med vildfågelfröblandning besök av två fina nötkråkor.

Idag kom en ensam en hungrig gäst lagom till lunch.. men kompisen dyker säkert upp.
Ryktet om att maten är serverad har kanske ännu inte spridit sig bland kråkorna..

En trevlig detalj: Dagens gäst är ringmärkt på höger fot..

Det blev en snöig och mulen Lucia-helg.

Under fredag-lördag vräkte nästan 20 cm blötsnö ner så det blev med andra ord en väldigt vit Lucia, med flera timmars strömavbrott på sina ställen. Vi klarade oss dock i vår del av staden.

Nu pulsar vi omkring i drygt en halvmeter snö på oskottade ställen i trädgården.. Stövelskaften räckte liksom inte till i går när fåglarna skulle få fröpåfyllning.

..och påfyllning behövs dagligen nu för tiden. Det kryllar av finkar, mesar och sparvar varje dag.. Fotona blir dock inte bra under dessa mulna dagar..

..så jag har ägnat mig åt lite inomhuspyssel istället.

Bland annat har en del av höstens skörd av lingon kokats till Lingonglögg..



Det sprider en härlig juldoft i huset, är lätt att göra och smakar jättegott!
Använde i år detta recept:

Lingonglögg:
2 liter lingon
2 liter vatten
750 g strösocker
1 påse hel kanel
1 påse hel kardemumma
1 påse hela nejlikor

Koka lingon, vatten och kryddor i ca 20 minuter.
Tillsätt sedan socker. Låt det smälta.
Sila.
Spetsa ev. med sprit, men glöggen är jättegod utan också.

..hör ju julen till.

Kokosnötter inhandlades i går och Per sågade hål i dem med sin cirkelsåg under kvällen. Idag under förmiddagen fyllde jag dem med nöt- och fröblandning.. samma slags röra som i "talglådan" och hängde sedan ut dem i trädet.

Dessa "kokosnötstalgbollar" är varje vinter omtyckta av både mesar, hackspettar.. och tydligen även av nötväckan! Den och talgoxarna var snabbast på plats idag.

Fåglarna gillar både fyllningen och själva "kokosnötsköttet" så hela nöten brukar vara ganska renskrapad när man plockar ner den under vårvintern.. Eftersom vanliga köpes-talgbollar lätt blir stenhårda under kalla dagar (idag har vi haft -13 grader..) verkar fåglarna gilla hemgjorda, mjukare varianter.

Enda problemet med dessa kokosnötter är hålsågandet.. Skalet är verkligen stenhårt, om man får tro Per.

Jag frågade i går kväll vad han gjort med skalbitarna som blev över..hade nämligen tänkt lägga ut dem åt ekorrarna. Han suckade:

-Ja.. en flög i väg i 100 km/timmen rakt upp i garagetaket, en annan splittrades i tusen bitar, en tredje flög upp och smockade mig rakt i pannan..

Efter det frågade jag inget mer.

Tackade bara hjärtligt för hjälpen..

..och nynnade lite tyst på den välkända låten.. "Per, jag kan inte få upp min kokosnöt"..