Naturligtvis..

..inte världens lättaste att komma inpå livet!

Så här under hösten kan man få se skogsfågel efter mindre grusvägar.. Fåglarna äter nämligen grus som de behöver för sin matsmältning.
Per och jag tog därför i morse med oss söndagsfrukosten i bilen och åkte ut till skogarna vid Bodens skjutfält. Där slingrar sig grusvägar mil efter mil in i skogarna så chansen att se orre, järpe och tjäder är hyfsat bra.

Och jodå, fåglar såg vi! Men att fånga de skygga hörnorna och tupparna på bild var en helt annan femma..
 
Först ut: Orrtuppar, två stycken befann sig vid dikeskanten, men innan Per hunnit stanna bilen och jag fått ut kameran genom sidorutan var det inte mycket som syntes av de vackra fåglarna. Sekunden efter försvann de flygande in i skogen.

En av orrtupparna strax innan lyftet..


På ett annat ställe visade sig en orrhöna intill vägen, men även den låååångt borta. Och lika snabbt försvinnade in bland träden så fort kameran zoomat in på den.

Orrhönan, på sin vakt.

När vi stannade till för att dricka kaffe och äta våra frukostmackor såg jag plötsligt något mörkt uppe i en trädtopp. Med kikarens hjälp kunde vi se att även det var en orre.. en tupp som vaksamt tittade åt vårt håll trots att vi befann oss mycket långt borta från hans träd.
När vi körde närmare med bilen syntes ytterligare två tuppar varav en satt i närheten av en orrhöna, med vackert höstgula björkar i bakgrunden..
Närmare än så gick orrarna inte att komma.









Nästa skogsfågel som dök upp efter några kilometers körande var järpen.
Fem stycken befann sig mitt ute på vägen framför oss, tre av dem flög hastigt iväg så fort vi stannat bilen, den fjärde, en hane, flydde ner i diket och gömde sig bland sly och gräs..



..och den femte, en hona, stannade (tro det eller ej!) snällt uppe på vägen!
Nåja..stannade var kanske att ta i.. Även den försvann efter en kort stund ner i diket och tog sedan till vingarna och flög sin kos. Men den hann i alla fall fastna på bild!




Vid det här laget börjad jag känna mig rätt nöjd.. Är inte bortskämd med skogsfågelmöten så det kändes riktigt roligt att ha fått se dessa skygga, men fina fåglar på hyfsat nära håll.
Konstaterade dock att det ju inte skulle skada om vi nu även lyckades få syn på en vacker tjädertupp innan hemfärd..
Liksom pricken över i under denna söndagstur..

Och plötsligt är där två, stora, svarta fåglar alldeles intill vägen! Tjädrar!! Två riktiga snyggingar! Riktigt vackert glänsande i solen som just då bröt fram mellan molnen..
Lycka!





Vi lyckades dock inte komma så värst nära dem heller.. De gled båda smidigt och graciöst ner i diket, försvann nästan ur sikte.. och lyfte kort därefter med dånande vingslag och flög till skogs.



Men jag var nöjd med morgontimmarna. Trevliga möten.. vackra fåglar, skygga, men ack så spännande!

Järpe. (Verkade mycket medveten om att "Placerar man sig så här blir man en omöljig utmaning för den envisa fotografen.." :) )