Naturligtvis..

Ja, nu är han här.
Äntligen.
Den här våren går sakta.. men den går.

I fjol kom sädesärlan till jobbet den 27/4. Alltså till mitt jobb..inte till sädesärlans jobb.
Han dök då upp på eftermiddagen..utanför dörren. Vippade på sin långa stjärt och hälsade "God vår"!
Samma sak hände alltså idag.. tre dagar tidigare än i fjol. Och idag var han där redan på morgonen, pigg och glad.. hälsandes "God morgon".

Tänk att man kan bli så glad att återse en lite, svartvit fågel.
Han fick mig att le kl 06.30 en tisdagmorgon.
Det lyckas inte många med, kan jag lova.
Att jag ler före morgonens första kopp kaffe händer i stort aldrig, faktiskt.
Per brukar kalla det "dåligt morgonhumör". Jag kallar det trötthet.
Fast borde nog byta namn på det till morgontrötthet.. Känner nämligen samma känsla just nu, trots att det är kväll.

Soffan nästa! Några timmar ska nu slöas bort!
Med rätt gott samvete.. Är man trött så är man!