Naturligtvis..

..ytterligare en av gästerna vid fågelbordet i lördags.

Svartmesen är en pigg, liten krabat som jag sällan lyckats fotografera riktigt bra. Den brukar vara ganska orädd av sig så problemet är inte att komma den hyfsa nära.. men den är snabb och livlig.
Jag hinner helt enkelt inte med i svängarna med kameran när svartmesen är i fokus.

Så här gick det i lördags när den skulle fotas då den just hämtat ett solrosfrö vid fågelbordet och flugit upp i björken för att äta:

Hmm.. fel håll..vänd på dig, ber jag tyst för mig själv:

Yes! Plötsligt från rätt håll! Men upp med huvudet då, fortsätter jag muttra tyst..

..och när den efter måltiden äntligen lyfter på huvudet och visar upp sig i helfigur..ja, då är jag så klart för sölig:

Typiskt en svartmes, försvinner mitt framför kameran. Det har hänt mig många, många gånger förut.

I lördags satt den dock ganska  stilla på ganska lagom avstånd vid ett av fågelborden, så den fastnade på några foton.

Först vid landning..

..sedan lite skeptiskt blickande på mig..

..och till sist i sällskap av två talgoxar:

Det var svartmesen, det..