Oväntat möte
När jag flyttade hit upp till norr för drygt tre år sedan hade jag sett den fågeln endast en gång.
Då på en fågelskådartur med Stockholms Ornitologiska Förening... någongång i mitten på 90-talet.
Nu har den visat upp sig hela tre gånger bara under det senaste året.
Nötkråkorna här uppe skiljer sig dock lite från de där nere i Mälardalen. De som bor här är av den smalnäbbade sorten, Sibiriska "gäster" som i vissa fall bestämt sig för att bosätta sig i norra norden...och tydligen ser man dem betydligt oftare än de "vanliga" nötkråkorna söderut. Verkar det som, i år i alla fall..
Den heter något så tråkigt som "kråka" men mig har den lyckats charma. Tycker den är tufft snygg i sin mörkbruna kostym med vita pärlor. Och avslutningen..det man genast lägger märke till när den flyger iväg: Den vita spetsen längst ut på stjärtfjädrarna. Den glimmar vackert vit när kråkan flyger in i den mörka barrskogen.
Ett oväntat möte på cykelvägen som gjorde det mödan värt att en måndagmorgon cykla i motvind kl 06.30 till jobbet.
Det är en trevlig fågel. Jag brukar se dem någon gång per år när jag besöker ett vackert naturreservat, men hittills har jag inte sett dem här i kring. De brukar vara ganska så pigga på att visa upp sig, så jag hoppas jag får en bild på dem nästa gång. Men hur vän jag än är med kameran får jag mycket sällan bra fågelbilder...så vi får se. Hoppas du mår bra och att du lyckats få med dig familjen på någon trevlig utflykt.
Luna: Jo tack..allt väl! Sömntutorna snarkade länge på morgonen och vädret var ganska trist men det blev en kort tur till fågeltornet.
Håller med dig om att det inte är lätt att fotografera fåglar.. Drömmer om att inom en snar framtid få råd att skaffa en digital systemkamera..med ett bra objektiv. Den dagen den finns till hands kommer den alltid att följa med ut i skog och mark..
