Gråsparven..
Han kommer på regelbundna besök, gråspavshannen.
Sätter sig först på kanten till stuprännan.. kikar därifrån ner på den som sitter på altanen och fikar.
Låtsas man inte märka honom flyger han efter en stunds kikande ner på en av de andra stolarna vid bordet. Därifrån fortsätter kikandet. Hela han kroppsspråk ser ut att säga:
-Jag vill inte störa men en liten smakbit skulle sitta väldig fint!
Som en hund rusar efter en kastad boll rusar denna sparv efter en kastad bullbit. Ibland fångar han den redan i luften. Landar sedan en bit bort och delar upp den i lagom fågelunge-portioner.
Näbben blir alldeles fullastad med bullsmulor.
Flera gånger tvekar han..ska han våga lämna resterna som inte ryms i näbben? Kanske kommer grannfamiljens far och norpar dem innan han hinner tillbaka.
Idag har han flugit extra flitigt mellan vår altan och sitt bo. Kanske låter han mamma sparv ta det lugnt.
Det är ju mors dag.
Visst är det mysigt med fåglar! Vi har ett talgoxpar med ett gäng ungar i holken och det är livat värre just nu. Tar någon vecka till så är de flygfärdiga...
Vilken rar bild! Fåglar är klokare än vi tror.
Gråsparvar är favoriter. Även om jag inte publicerar bilder på dem så ofta, hamnar de i kameran lite då och då. Jag har hört ryktas att de är i avtagande. Där vi bor finns inga högre trän än de vi satte förra året så vi får vänta på både ekorrar och småfågel. Det är väl därför vadarna får all uppmärksamhet nu.
Allt gott!
Hans
Ronja:
-Ja, de små liven där ute är mina favoriter året runt.. fast just den här tiden på året är det som mest livat och spännande att följa deras familjeliv..:)
Dina talgoxar ligger före mina, här är det fortfarande tyst i holken men pappa talgoxe sitter utanför och sjunger för full hals och håller hårdhänt koll på flugsnapparen i grannholken, så snart blir det nog ungar där också.
Skogsfrun:
-Tackar..ja, de är både kloka och charmiga. T.o.m. lite för charmiga ibland.. märker allt oftare att jag får nöja mig med halva bullransoner när jag fikar ute. :)
Hans:
-Ja, de är lite speciella, liksom personliga, de där gråsparvarna!
Ska sanningen fram tänkte jag inte så mycket på det när jag bodde söderut..där förekom de i större flockar vid fågelbordet och man blev nästan irriterad på dem ibland eftersom de förde sådant liv och skvätte runt alla frön. Här i Boden lever de ett betydligt stillsammare liv så man har hunnit bekanta sig med dem! :)
Och som du säger: De har nog minskat i antal..tyvärr.
Fortsätt gärna rikta uppmärksamheten mot vadarna! Jag har flera gånger varit på din sida och lärt mig känna igen flera dem. Just vadare (och rovfåglar) är min svagaste sida.. och här uppe har jag ännu inte hittat något bra ställe att skåda sådana på. Så det blir skådning på nätet istället..:)
Ha det bra i fågelmarkerna!
